What's going on here?

Okej, första intrycket över den här basaren är att den känns ganska liten. På listan vi fick så står det ca 120 organisationer, men det känns som det är många färre än så. Går i alla fall runt där i 2 h och lämnade ut 11 olika resuméer och lyckades faktiskt få en intervju till dagen därå, men det var bara att skriva upp sig så alla gjorde det, men det är alltid bra att öva. I vilket fall så tar jag bussen hem och hoppar lunchen efter att tagit en bagel som var gratis från basaren. Satt sen och kollade igenom alla papper och scheman fram till middagen. Innan jag skulle byta om till mer vardagliga kläder (det var ganska skönt att ha på sig kostymbyxorna och skjortan) så kommer norrmannen Lars och undrar om jag ska följa med ut tillsammans med tjejerna från lördags natten. Man måste börja socialisera så jag accepterar och tiden bestäms till efter 8 så jag kilar ner och äter pasta och någon slags biffstroganof (ganska god faktiskt) tillsammans med en sallad (jag äter väldigt mycket sallad här, ta det alla som klagade på mina matvanor hemma).

Återvänder upp och loggar in på den väldigt slöa uppkopplingen för att upptäcka att till intervjun imorgon så krävs det ett "writing sample" så det var bara sätta igång och börja skriva. Tills klockan blir 8 då det är dags att gå ut. Går ner och träffar Lars och Katarina medan de väntar in Jannika. Tydligen hade hon missbedömt tiden så vi börjar gå utan henne (faktiskt var det hon som bestämde att vi skulle samlas 8). Vi begav oss till ett mexikansk uteställe som gick under namnen G(någonting) och "the mexican place" där vi slog oss ner och jag beställde in cola medan de andra beställde in något mexikanskt öl med en limeskiva i flaskan. Efter en stund kom Jannika och vi satt och pratade i en timme kanske. Konversationen gick från värnplikten i Norge, Sverige och Tyskland och till andra saker som kan vara opassande för de allt för unga läsarna och väcka anstöt hos de äldre så nästa stycke uppmanar jag er att hoppa över för egen del.

För er som läser nu så är det här sista varningen. Stycket kommer också censureras en aning. I alla fall, en av tjejerna berättade om en av hennes rumskompisar som för tillfället hade sin pojkvän boende hos dem. Vi kan säga att att det paret hade väldigt enkelt för sig att koppla bort alla i sin närhet när vissa mekanismer satte igång. Till er som vill veta mer hänvisar jag till min återkomst efter den 12 december då informationen kommer överföras muntligt till vissa kretsar. Det här är en riktig självcensur. Jag ursäktar mig till alla som hoppades läsa väldigt saftiga skvaller, men den som väntar, väntar aldrig för länge.

För er som hoppade förra stycket är faran över. Efter detta så gick vi tillbaka till campus och jag bestäde mig för att fortsätta skriva på allt pappersarbete, men nu fungerade inte uppkopplingen. Tydligen var det servicearbete på nätverket vilket gjorde att alla trådlösa datorer inte kunde koppla upp sig, men som tur var varade det bara i en timme och allt ja behövde hade jag redan laddat ner, så ingen större skada skedd. Det var säkert bra för annars hade jag säkert bara surfat på nätet.