Den här bloggen är skapad efter förfrågningar från både släkt och vänner och skall belysa min studietid i USA.
Redan här stannar tiden upp för en del som känner mig och undrar hur det i hela fridens namn kom sig att jag hamna i Washington D.C. För tillfället är det lika förvånande för mig och känns en aning otroligt fortfarande.
I vilket fall började resan lördagen den 16 augusti kl. 02.30 på morgonen. Frukost och sedan iväg till planet som avgår 06.40. När jag anlände till Arlanda med med mina föräldrar som skjutsat mig och tar ett sista farväl innan de åker hem kommer den jag ska flyga med. För att spara utrymme kallar jag henne M. I vilket fall så ska vi checka in och här börjar problemen. I det moderna samhället med självbetjäning strular alla maskiner där vi checkas in, men inte får våra biljetter vilket tar en dryg kvart med att vänta på personalen där man lämnar in bagaget. I vilket fall som helst så löser det sig och vi försvinner in genom kontrollen och sedan efter en stunds väntan in på planet vilket påminde mig om Ryanair planen jag åkte med när jag gick på gymnasiet. Flygbolaget vi åkte med nu var för övrigt Air France. Planet blir sedan försenat innan starten med fem-tio minuter.
Resten av resan till Paris flytter på utan problem i två timmar där vi sedan ska ta nästa plan till Washington. Under sträckan Stockholm-Paris bjuds vi på frukost kl. 08.00 en timme innan planet är tänkt att landa i Paris och jag fick en kort glimt av Eiffeltornet som ser ganska obetydlig ut uppe i luften. Eftersom att jag aldrig har åkt med två flygplan under samma resa inser jag inte hur lite tid vi har mellan det att vi landar tills planet ska gå, så när vi kliver av 09.20 på Charles de Gauls flygplats måste vi springa genom hela flygplatsen för att hinna med planet som gick 10.15. I vilket fall kommer vi fram till kontrollen innan planet där mina sönderstressade nerver och utkörda muskler nästan kollapsar när jag inte hittar det papper de begär att få se, men efter att ha lugnat ner sig en halv minut så är det bara att fortsätta och ta plats längst bak i planet. När man till sist hittar sin plats och sätter sig känner man hur svetten forsar fram som en å över ansiktet och hjärnan börjar haverera av trötthet, men man kan äntligen ta det lugnt.
Under dessa tio timmar som resan över atlanten tog serverades det två omgångar snacks och en lunch och ordentlig tillgång till rätt så nya filmer vilka jag alldrig sett. Första filmen jag bestämde mig för att se var Kung Fu Panda vilket tilltalade min barnsliga sida. En helt hyfsad film som stördes lite av oroligheterna i luften samt att jag missade de första 8 minuterna och inte orkade vänta 20 min. tills den visades igen. Till detta serverades tre eller fyra salta kexs med för min del ett glas sprite (och då menar jag läsken sprite och inget annat). Nästa film var Iron Man för det lite mer action inriktade underhållningen. Filmen var så där. Hade några roliga ögonblick och häftiga effekter som var för tydliga med att de var effekter och inte smälte in med skådespelarna och alla explosioner gjorde att man inte hörde vad de sa om man inte hade den högsta volymen. Det ironiska med hela filmen är att det bästa med den var att eftertexterna där man kör Black Sabbaths Iron man och med det höga ljudet verkligen förhöjer hela upplevelsen. Så ska den verkligen låta. Tyvärr körde man bara slutet på låten vilket innebar att man aldrig hörde Ozzy sjunga. Under filmen serverades lunchen vilket var fisk i någon sås tillsammans med potatis, morötter och brocoli vilket smakade helt okej, en paj, en chokladkaka vilket satte sinnena i extas, vilket jag åt sist vilket var en perfekt avslutning precis som filmen, och lite ost och bröd. Tredje filmen var Narnia: Prins Caspian där jag missade 8 min igen. Även denna var för min barnsliga sida, men den var mest pinsam att se. Här kom ytterligare lite snacks vilka jag glömt bort vad det var vilket innebar att de inte var något märkvärdigt precis som filmen.
Efter den sista filmen var det bara att vänta vilket gör att kanske sov eller inte, ingen vidare tids uppfattning för det tillfället. Precis innan landningen tittade ut genom fönstret och till min förvåning var det mycket skog överallt vilket jag tyckte verkade konstigt med tanke att USA är en av de äldsta industristaterna och den största idag. Inte förren senare insåg jag att flygplatsen låg en bra bit från Universitetet, ca 50 km. Landningen gick bra och sedan var det bara att gå genom tullen vilket kanske tog 5 min. vilket jag inte hade förväntat mig. Sedan tog vi en taxi in till universitetet och letade oss fram till våra rum efter att ha fått nycklar och passerkort och då var klockan 16.00 amerikansk tid. Till min förvåning hade någon redan anlänt till rummet vilket efter att ha sett de japanska böckerna drog slutsatsen att det var japanen som anlänt först (tydligen hade han kommit dagen innan). Här kommer han nämnas som Y. Han dök sedan upp tio minuter senare och efter en snabb presentation bestämmer sig jag, Y och M att gå en snabb shoppingrunda. Första anhalt en elektronik affär för att införskaffa en kabel till nätet innan it-supporten öppnar på onsdag. Därefter en tripp in mot centrum då Y ska försöka låsa upp sin telefon, men affären stängde en timme innan vi kom fram. Taskig otur. Sedan upp till universitetet och vidare mot ett shopping område där vi alla inhandlar sängkläder. Sedan tillbaka och bädda sängarna kl. 20.00. M tar en dush innan vi går och äter middag. Kl. 21.00 är hon klar medan jag försöker hålla mig vaken förbi 24 timar sträcket. Middagen består av något så amerikanskt som en hamburgare. Sedan inhandlas hygienartiklar, tillbaka på rummet 22.00, i sängen 22.15, sömnen infinner sig 22.45.
Första dagen var lång och hektisk, men den andra var så mycket lugnare. Vaknar 7.00. Somnar om. Går upp 9.00. Y dyker upp och berättar var vi kan hämta våra id kort så det är bara att bege sig iväg kl. 10.00. Skaffar kortet och ska inhandla frukost. Testar macdonalds frukost bestående av något friterat (vill inte ens veta vad) en hamburgare med ägg och ost samt en chokladdryck runt kl. 11.00. Försöker sedan finna vissa ställen runt campus och återvänder sedan för att koppla upp mig på nätet. Då inser jag att adaptrarna jag införskaffat inte klarar datorns kontaktutformning utan det blir snabbt att ge sig iväg och införskaffa ny. Det värsta var sedan att de hade finurligare adaptrar som var något billigare. Ibland hatar man livets nycker.
Dagen var inte slut där. Den fortsatte vidare med att när Y är vid biblioteket för att fixa sin internetuppkoppling så kommer en äldre elev som Y bett hjälpa honom tidigare. Istället för IT konsultation hjälper hon mig att starta upp ac:n i rummet, men på grund av den dåliga möbleringen så tror jag att den är ganska verkningslös, men det är väldigt skönt vid arbetsplatserna. Dessutom meddelar hon att det är samling vid infarten för alla boende på Tenley Campus för att sedan bege sig till huvud campuset (klaga inte på mina försvenskningar) för att äta kycklingvingar. Innan vi beger oss iväg träffar jag ytterligare svenska studenter som studerar/studerat vid Karlstad universitet. Och massa tyskar. Och koreaner. Dessa två grupperna verkar utgör mer än hälften av de 140 internationella studenterna i år. I vilket fall så får vi en guidad tur innan vi får komma in över vissa av byggnaderna. Sedan har vi turen att komma bland de första så det var bara att ta för sig. Väldigt goda och mycket gratis saker som nyckelringar, t-shirts, pennor och klämmor för papper. Hamnar i sällskap av ett antal trevliga tyskar varav en konstant börjar prata tyska med mig för att han anser att jag ser ut som en tysk. När jag var i deras sällskap var han inte den enda som trodde jag var tysk. Till kycklingen fanns det även någon sorts isglass i olika smaker. Jag bestämde mig för en körsbärssmak. Dessvärre hade den en eftersmak av klor. Smakade ungefär som vattnet i en simhall. Konstigt nog gör även det amerikanska kranvattnet det. I vilket fall bestämde vi oss för att gå vidare till det religösa centrumret där de faktiskt bjöd på riktig glass med jordgubbssmak. Efter att ha stått ute en stund så bestämde vi oss för att åka tillbaka till vårt område. Måste säga att nätterna här är hemskt kvalmiga. Alldeles för varmt för min smak, men japanen berättar då att det är ännu varmare där han bor vilket jag aldrig skulle palla. I vilket fall åker vi tillbaka till Capital hall tillsammans med en RA (fråga inte vad det står för, det har jag glömt) som kallar sig Jay (han heter igentligen något helt annat). Han visade oss även vart vi skulle dagen därpå. Tyskarna, Y och jag bestämde oss för att äta frukost vid 8.30 och sedan gå till samlingen vid 9.00. Vi beger oss till våra rum och fransmannen har äntligen dykt upp (vi kallar honom Me, främst för att jag inte har en anning om hur namnet stavas. Som en not kan det tilläggas att jag hade fel när jag trodde han kom från Indien, tydligen har han nordafrikanskt ursprung). Efter en introduktion var det bara att gå och lägga sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar