Get A Grip

En ny dag där värmen inte är outhärdlig och det bästa av allt, det är sovmorgon. Går ner och äter frukost och försöker pussla ihop en vardag. Går inget vidare nu när chokladen är slut. Fortsätter sedan med en lunch och börjar inse att det inte är någon större variation i det amerikanska köket. Sedan börjar den första riktiga lektionen med dr. Christian Maisch, från Peru ska det tilläggas då det låter so om han vore från Tyskland (vilket jag trodde från början). Nu börjar han prata om teorier, teoretiker och annat som hör utrikespolitiken till och jag börjar inse att en del har jag faktiskt gått igenom från statsvetenskaps kurserna som demokratiska freds teorin bland annat. Förhoppningsvis kan jag knyta allt jag lärt mig hittills till de specifika exempel som borde komma under kursens gång.

Sedan följer en väntan på middag. Alla andra tänkte ha middagen senare på kvällen, men mina rutiner brukar vara svåra att bryta så jag går ner själv och häller upp pasta och tomatsås (måste säga att det inte är den mest originella eller smakrikaste rätten som finns) och till det sallad. Letar efter en plats att sitta och blir inbjuden till att sitta tillsammans med en väns vän som jag träffat en gång. Det roliga i den här situationen är att alla är afroamerikaner så jag kan tänka mig hur det såg ut för alla andra. I vilket fall var dem jätte trevliga, men de pratade väldigt mycket och snabbt så jag inte alltid hängde med tills diskussionen på min vänstra sida helt plötsligt blir politiskt när man började prata om demokraternas konvent med Obamas fru och vidare in på kvinnans ställning i samhället. Väldigt intressant diskussion även om jag inte hängde med i allt. För att inte bli indragen i den allt mer högljuda diskussionen så är det alltid bra att ha några goda visdomsord i ärmarna. Här passade det bäst att citera "Bakom varje framgångsrik man har det stått en kvinna" för att inte hamna på fel sida om diskussionen. I vilket fall så ropar de ut något om nått "WSA" så jag bestämde mig för att bara se vad det var och innan jag vet ordet av så har på något sett skrivit upp mig som kommitté medlem för "Washington Semester Association". Jag var inte den enda som var konfunderad. Några sydkoreaner undrade också vad det hela var. Då börjar man snacka om något email man fått med tiden och så medan jag tänkte "vilket email?". Ju mer tiden gick insåg jag att det var ganska mycket som Statsvetare i Karlstad, men att dem byter sina poster en gång per termin. En annan rolig sak är att de uttalar WSA som Vasa vilket blir ganska roligt för en svensk (okej, bara för mig som är väldigt långsökt). Imorgon väntar ett besök på ett förintelsemuseum på Raul Wallenberg gatan (igen, så tror jag att det är skojigt).