Uppkomsten av grupp 15

En ny dag startar runt kl. 8. Gör morgon ärendena och väntar sedan på alla andra (så ovanligt att det är jag som väntar). Under tiden som jag och mina andra rumskompisar och en tysk väntar på den sista tysken har vi alla problem med androgyna namn när en amerikansk tjej frågar om vi sett någon Alex, vilket råkar vara namnet på tysken vi väntar på. Ett gott skratt innan frukost för oss alla. I varje fall dyker vår Alex upp så vi går vidare mot caféet för att intaga en amerikansk frukost. Tyvärr innebär vår tidsbrist att det blir två brödbitar med smör (jag tror att det var smör), en banan och en kopp varm choklad som jag oturligt nog bränner tungan på. Springer iväg, hämtar alla papper och ner till auditoriumet där vi sedan sitter medan allt blir försenat en kvart. Vid den här tidpunkten bombarderas vi med information och papper som ska fyllas i och lämnas tillbaka.

Efter detta delas vi in i olika grupper för att sedan ge oss ut på en "Scavenger hunt" där vi letar efter information och olika saker att samla in. De andra deltagarna i grupp 15 består av tre tyskar varav en tjej, en fransyska, en koreanska och en brasilianska som turligt nog bott i Washington i 1-2 år och kunde ta många av informations frågorna. Sedan blir det en resa fram och tillbaka över universitets området. Under resans gång möter jag aäven den sista svenskan och efter att ha pratat engelska större delen i två dygn så har jag svårt att uppfatta när hon talar till mig på svenska. När vi närmar oss mållinjen råkar vi tappa bort fransyskan, men fortsätter framåt för att få de sista papprena. Sedan börjar vi desperat leta efter fransyskan, men det gör bara saken värre då vi tappar ännu fler tills det bara är jag, en tysk och koreanskan kvar som söker oss fram i blindo. Turligt nog hittar vi fransyskan och de andra ganska snabbt och kommer precis tillbaka till auditoriumet innan tiden går ut, men det såg ut som vi var de sista att anlända. Efter detta följde ytterligare korvstoppning av information och sedan lunch. Tyvärr har vi blivit försenade och senare fick vi höra att andra kurser hade slutat tidigare vilka medförde en kö som var lika smokad som rusningstiden vid Karlstad Universitet. Inte bara där utan vid flera andra platser runt campus. Det slutar med att större delen av grupp 15 går och köper mat.

Här möter jag svenskan igen och en norrman och två norskor vilket gör att man kan ha en konversation helt på svenska/norska vilket kändes ganska skönt. I alla fall återvänder vi sedan för ytterligare informationstoppning och gratis dricka. Medan jag drack en coca-cola insåg jag att det inte alls smakade lika gott som den svenska vilket förbryllade mig. Är det inte samma dryck överallt? Efter denna besvikelse är dagens planerade aktiviteter färdiga vilket gör att jag bestämmer mig för att försöker etablera det trådlösa nätverket vilket tar sin beskärda delen av dagen tills det äntligen fungerar. Gud vad man känner sig stolt efter ha fixat det. Bestämmer mig för att fira framgången med att avnjuta en middag på caféet. Där kommer jag över en kyckling och ris och för att verka lite nyttig bestämmer jag mig för att även ta en tallrik sallad bestående av just sallad, ägg och gurka med en väldigt god dressing över salladsbladen med en 100% pressad juice vilket jag har mina misstankar om. Där träffar jag en av tyskarna i grupp 15 och slår mig ner där. Under måltidens gång får kassörskan flera skrattutbrott vilka kan liknas med mina skrattanfall under vissa situationer. Tydligen hette hon Berlin vilket var lite småroligt för tyskarna. I varje fall bestämmer sig tysken och jag för att ta en liten efterrätt till middagen och en kopp kaffe. För att smälta in i miljön bestämde jag mig för att även jag skulle dricka en kopp kaffe medan tysken babblar om hur svenskarna och norrmännen är de största kaffedrickarna i världen och att det ska vara starkt kaffe (han hade praktiserat i Norge där han jämförde norrmännen med tyskarna som nästan aldrig drack kaffe). Desserten var någon fluffig kaka med en glasyr av choklad vilket smakade väldigt intentsägande. Under tiden konverserar vi samtidigt som jag försöker hålla borta mina vämjefulla blickar när jag dricker kaffet. Sedan var det bara att gå tillbaka till rummet och påpbörja en resumé för morgondagens granskning. Samtidigt är det sovmorgon vilket ska bli ganska skönt om det bara vore lite svalare så att man kunde sova längre.