Oh, vilken härlig da´

Tisdagen var inget speciellt...förutom det att när jag köpte lunch så var det tredje gången i mitt liv som jag skaffad nåt kinesiskt. Och gud, den portionen var inte liten. Det räckte till lunch och middag och lite till som jag faktiskt var tvungen och slänga för jag hade ingen stans att förvara det och dessutom var det goda redan borta. Känner att jag behöver finna några andra i korridoren och går till samlingsrummet. Där sitter jag och pratar två timmar och sedan lir det film i TARC:en, Super Troopars. Den amerikanska varianten av Cops som de sa i svenska medier. Faktiskt ganska kul. Efter detta är klockan runt 2 pm. Där rök ju min sovrutin.

Vaknar upp till det som ska bli en underbar dag. Beger mig till Starbucks för en kopp kaffe och frukost. Dagen innan hade de glömt bort min order så idag var det gratis. Väldigt skönt nu när dollarn helt sonikt klättrar mot 8 kr strecket. Dessutom tar de så lång tid med min mocca att de ger mig en större (nackdelen var att den var decaf, men gratis är gott).

Sedan är det dags för den första gästföreläsaren. En väldigt roig person som talar om Ryssland och Sovjetunionen. Väldigt kul och intressant att lyssna på. Sedan är det praktikmöte med klassen. Alla verkar trivas och så. Efter detta kommer det. Examen är rättad. Genast sjunkar allas hjärtan ner till fotknölarna. Det blir värre. Professorn skriver upp den högsta poängen: 92, någonting av 100. Sedan skriver han 2 A och 7 B av en klass på 25. Jag ber till högre makter. Sedan står han och pratar i en evighet. Alla sitter spända. Och så blandar han högen.

Roulletten har börjat. Namn efter namn dras ur högen och jag väntar spänt. 8 kvar, 7,6 och sedan är det min tur. Tänker tillbaka på en heldags studerande och sedan två halvdagars studerande och känner dödens käftar komma närmare. Stupstocken bakom hörnet. Någon skämtar om att om man får ett handslag så klarade man sig. Jag fick inget handslag. Går rakryggad mot dörren, öppnar och går ut. Hälften av klassen står där och läser igenom sina betyg. Tittar ner, öppnar och tappar hakan. Går förstummad ut i solen. 82,65. Jag tror det knappt.

Solen är så varm efter det. Vinden är varm och lövens höstfärger rör sig sakta i takt och en stor tyngd har lyfts från mitt hjärta. Går till main campus för att se nästa gästföreläsare. Missar bussen, men vem bryr sig, allt är så underbart. Går vidare och får skjuts av professorn som åker förbi i hans bil. Väl vid main campus väntar vi sedan in Bob Woodward. För er som inte vet vem det är så var han en av de två som avslöjade Watergate skandalen under Richard Nixon. Även han var en rolig och intressant föreläsare, men jag vet inte om det beror på mitt dilyriska tillstånd. Får skjuts tillbaka och kan sedan slappna av. Den här kursen känns inte så omöjlig längre.